Korsbacken...
Men ack så roligt man kan ha...jag är glad för mina vänner och min pojkvän...
Tjejfest...
Mina små söta...
Fantastiskt.....
Godis...
När jag var liten så var jag, som alla andra kids, helt tokig i godis. Min farmor och farfar som bodde 100 meter ifrån mig då jag var liten, hade ett godisskåp som vi fick äta ur. Detta var inget litet skåp, det var ett skåp med tre stora hyllor som inte bara innehöll godis utan också flera varianter av chips, nötter och diverse andra godisar såkallade "vuxengodis", ni vet typ mörk choklad med rom och så vidare. Mitt sug för godis höll i sig länge, jag minns att jag under min tidiga ungdom kunde köpa lösgodis för ca 100 kronor och äta upp detta på ca 2 timmar max, det var på den tiden jag hade stämpelkort på Karamello i Linköping, den tionde påsen blev då gratis! totalt värt det då, nu vet jag inte. haha.
Nu äter jag dock väldigt sällan godis, visst en chokladbit slinker väl ned då och då, men det är mycket sällan. När jag senast reste till USA för att hälsa på min bor, detta var kanske sex år sedan, blev jag störtförälskad i ett underbart godis, som då vid tillfället bara fanns i USA att köpa. Sen har jag vid andra tillfällen snubblat på godiset då jag har spenderat tid utomlands men aldrig funnit detta godiset i sverige. Igår dock sprang jag och andré in på Deli De Luca här i Oslo för att köpa kaffe då mitt favorit godis uppenbarade sig framför mig. Dock tror jag att det har funnits här i Oslo ganska länge, men ack så glad jag blev av att hitta godis som uppfyller mina höga krav!
Kontentan av det hela är att jag helt enkelt är lite orolig för mig själv då jag nu går och tänker på detta godiset relativt många gånger per dag och önskar att det befann sig i min mun. Jag som hade arbetat bort mitt barndoms godissug. Men men det kanske bara är en tillfälligt långt socker sug...i allafall så måste jag dock säga att SKITTLES rocks!
Varm musik..
Nu när sommaren utbyts mot höst åter igen tycker jag att det är roligt och skönt att hitta "ny" musik. Denna låt hittade genom att jag såg på senaste säsongen av So you think you can dance, som i sig är ett inspererande program till skillnad från allt annat skit som går på TV. Vilket jobb det ligger bakom att just kunna dansa såsom dom gör, och vilken inre styrka alla deltagare har. Jag önskar att jag hade hälften av den styrkan...