lillekans

Idag startade jag min resa från Oslo klockan 10:45. Anlände hem till Linköping klockan 22.30. Hur kan detta komma sig? JO...jag hade, smart som jag var tyckte jag då, bokat tåg från Göteborg till Linköping, för att det e så jägarns tråkigt att sitta på en buss i 9 timmar som det vanligtvis tar från Oslo till Linköping. Iallafall så hade jag en marginal mellan det att bussen från Oslo anlände till att tåget skulle avgå, närmare bestämt 20 minuter. Bussen var ju självklart försenad, den anlände 1 minut efter att mitt tåg gick. Så där stod jag, ensam i Göteborg, diskuterandes med sjukt otrevlig Swebus personal. Efter om och men gick jag och skällde ut Swebus kontoret efter noter...detta hjälpte tyvärr inte, men jag fick erbjudandet om att betala en ny biljett för 400 spänn.Vem åker Swebus för 400 spänn? nej tack inte jag...det e absolut inte värt 400 spänn. Så jag gick med bestämda steg mot sj´s automat och fick tag på en biljett hem för 200 pix. På lite bättre humör gick jag mig och satte mig för att ta en chai latte och en cookie, som jag normalt sätt inte skulle unna mig. Väl på tåget sätter jag mig till rätta och sjunker ner i mitt x2000 säte med min dator och ett par osedda serie avsnitt som jag inte har hunnit kolla på..allt är frid o fröjd tills vi kommer till Hallsberg, då det meddelas i högtalarna att det har uppstått en brand längre fram på spåret (detta händer ju bara då jag sitter på tåget), så vi måste stå stilla i en halvtimme. Ok, tänker jag...det brukar ju alltid lösa sig med förbindelser, jag ska nämligen byta tåg i Katrineholm. Väl i Katrineholm får vi reda på att tåget som vi skulle byta till inte har väntat och att vi måste vänta 1.5 timme på nästa anslutning. Den ska avgå klockan 21. Jaha, bara att ta en korv, slappna av, läsa och inte försöka bli upprörd tänker jag stilla för mig själv. Tiden går, och när klockan slår nio får vi reda på att tåget är ytterligare försenat med 20 min!! nu börjar jag verkligen tappa mitt tålamod, men snäll som jag är, eller kanske svensk som jag är, stressar jag inte upp mig utan väntar snällt på tåget som även det är försenat. Väl på detta tåget, som nu är det sista innan vi anländer till Linköping, blir detta också stående i 10 minuter utanför Linköping. Nu är jag så trött, och så less på att resa, så att jag helt oväntat bryter ihop och, tro det eller ej, börjar gråta. Haha, dock tyst för mig själv. Där sitter jag, svettigt och trött och ser hur mina tårar blöter ner min bok som jag sitter och läser. Sicken jävla resa tänker jag för mig själv då jag äntligen sätter foten på perrongen i Linköping, tåg dröjer det tills jag åker igen....